att ge sig in i konditorivärlden på riktigt. Minstingen Sophie fyller 1år och med inspiration av min vän Linda (som brukar ta våra tårtbeställningar) var det så min tur att agera konditor. I fredags fick jag i sista sekund gjort min beställning hos tårtdecor. Sista sekunden förstod jag idag då paketet anlände dagen före dopparedagen så att säga. Fram tills nu tog jag det inte så allvarligt. Det skulle mest bli som en pysselkväll, kanske med barnen vid min sida hade jag tänkt. Och tjejerna ville förstås vara med. En treåring och en femåring kräver sin plats och lösningen fick bli minitårtor i muffinsformat för att hålla dem undan my precious precious sockerkaksbotten. När tårtbotten och muffins var klara fick barnen ta paus medan jag gav mig på fyllningen; jordgubbsmousse och glasscrème. Det är lite svårt att förklara men under tidens gång blev stämningen allt mer laddad. Underarbetet utfördes (i mitt tycke minutiöst) och när täcket av sockerpasta väl skulle på dallrade luften av spänning. Tyckte jag själv i allafall. Jag förberedde både mig själv och min man på att den glada stämningen snart kunde tänkas omvandlas till ren irritation och ilska när sockertäcket blir för litet, spricker, tappas på golvet eller annat. Men täcket höll och ju längre tårtan framskred desto räddare blev jag för att tabba mig. Som om det vore en världsomspännande katastrof! Riktigt löjligt ja vet. Nåväl, nu står tårtan i kylen och väntar på dopparedagen. Och lilla Sophie hon sover än så länge sött. Totalt ovetandes om hennes mors våndor... Resultatet av mitt sockerpasta-premiärbak ser ni här=) By the way- all respekt till er tårtbakare där ute, det krävs fokus, motivation och tid för att baka dessa konstverk! And it´s no piece of cake!
